59260_t.jpg

Musik och glädje på Båskasvallen

Det märks att Korsholms teater lagt ner mycket tid och arbete på årets sommarteater. Roligt att också den österbottniska publiken får ta del av en musikal.
Sofia Sundholm
59261_t.jpg

Skäriteatern gör det igen!

Besvikelsen över att "Höken och Göken" inte skulle återvända till Brännkull i år fick snabbt ge plats åt förtjusning för Charlie och gänget som istället dök upp. Skäriteatern gör det dom är bäst på, i år igen!
Emilia Nord
59249_t.jpg

Ren och skär magi på Kyroboas

Lumpänglars väg handlar om masunaran på Oravais Fabrik, och då framförallt om kvinnorna. Också då kämpade kvinnorna om lika lön för lika arbete. Pjäsen är en fortsatt skildring av de personer man fick följa i ”Lumpänglar”. Men fastän man inte sett den första delen är det absolut inget hinder för att kunna se årets pjäs.
Sofia Sundholm
59193_t.jpg

Sommarteatern där alla ger allt

En bättre start på spelsäsongen hade Torgare sommarteater inte kunnat få. Nypremiären av ”Vår bygd vid ån” badade i kvällssol och publiken fick följa med gripande livsöden och njuta av fina sånginsatser vid den gamla prästgården i Kronoby.
Caroline Mård
59189_t.jpg

Frihetsdrömmar och förbjuden kärlek

Pedersöre teater bjuder på ett historiskt drama kantat av klasskamp och tonårsromans.
Malin Andtbacka

ÖP nr. 2 2017

                                                                                                          

 

I år har SÖU 110-årsjubileum och med anledning av detta har vi gett ut en extratjock jubileumstidning:

 

Vi håller på att digitalisera ÖP med start från 1968, här hittar du vårt arkiv:

 

                                                         

 

 

59249.jpg

Ren och skär magi på Kyroboas

Publicerad 10.07.2017 kl. 13:11
Lumpänglars väg handlar om masunaran på Oravais Fabrik, och då framförallt om kvinnorna. Också då kämpade kvinnorna om lika lön för lika arbete. Pjäsen är en fortsatt skildring av de personer man fick följa i ”Lumpänglar”. Men fastän man inte sett den första delen är det absolut inget hinder för att kunna se årets pjäs.

Det ligger förväntan i luften vid Kyroboas minuterna innan urpremiären av ”Lumpänglars väg” av Oravais Teater ska dra i gång. Denna pjäs är en uppföljare av succén ”Lumpänglar” som framfördes till slutsålda läktare somrarna 2013-2014, och förväntningarna på uppföljaren är inte sparsamma.

 

Från första sekund av pjäsen dras man in i ett djup av känslor. Monsä-Kajs (Anci Holm) och Alma Laakso (Alexandra Mangs) framför ”I skoggan ååv kåsstein” med text och musik av Annika Åman. Sången framförs med sådan intensitet att det känns som ett slag i magen. Samtidigt vrids läktaren mot den övriga ensemblen som står framför en hög av granris med ett vitt, stort kors ovanpå. Det är Skäri-Hilmas begravning. Publiken dras med en gång med i vad som kommer att bli en magisk kväll där både öden och sorg blandas upp med humor och glädje.

 

Alma Laakso (Alexandra Mangs) var en förkämpe för kvinnornas rättigheter på Oravais Fabrik. En storartad rollprestation av Mangs.

 

Vi får följa Saga (Linn Österberg som barn, Agnes Bertell som tonåring och vuxen) och hennes mor Alma Laaksos förhållande. Ett mor och dotter förhållande som knakar i fogarna, men som ska visa sig innehålla mycket kärlek. Detsamma gäller Jepo-Fina (Lena Österberg) och hennes förhållande till dottern Maja (Emilia Österberg som barn, Evelina Österberg som tonåring). Jepo-Fina deltar på många bönmöten, men dottern vill hellre gå sin egen väg än ljusets väg. Något som ska visa sig vara svårt för Jepo-Fina att acceptera. Men också i det förhållandet ryms mycket värme. Saga och Maja är bästa vänner och flyr från sina mödrar när tillfälle ges. De drömmer om framtiden och flykten bort från Masunin. Saga vill bli konstnär och måla vackra tavlor och Maja vill bli sjökapten. Längtan bort går som en gömd röd tråd genom hela pjäsen.

 

Kvinnorna på Oravais Fabrik jobbade hårt och bodde tätt inpå varandra. Fabriksarbetarna blev som en enda stor familj. Detta är något som framkommer väldigt tydligt i pjäsen, och ännu tydligare blir deras sammansvetsning när de går upp till kamp mot fabriksledningen. Alma Laakso (Alexandra Mangs) och Monsä-Kajs (Anci Holm) leder mötet där kvinnorna samlas kring publiken på läktaren och manifesterar att de kräver bättre arbetsförhållanden. ”It vaar vi väl nöjd bara för att vi blir mindär missnöjd?!” ropar Alma ut till publiken, som i det här skedet är en del av mötet. Efter en stund stormar de in till Rehnfeldt (Roland Engström) och Direktören (Sune Nygård) för att klargöra att de kräver bättre löner och bättre förhållanden för barnen på fabriken. Detta möte visar vilken nonchalans det fanns, och tyvärr än i dag finns mot kvinnor i jobb.

 

Från vänster: Rehnfeldt (Roland Engström), Alma Laakso (Alexandra Mangs), Direktören (Sune Nygård) och Monsä-Kajs (Anci Holm) diskuterar de svåra förhållandena på Oravais Fabrik. Något som avslutas med kvällens hjärtligaste skratt av publiken.

 

Pjäsen fortsätter att följa kvinnorna, och förstås även männen och barnen. I pjäsen finns också en hel del med lokalhistoria och även Finlands och världens historia. All den fakta som smyger sig in i replikerna är välformulerade och uttänkta. Vi får även följa med när kriget bryter ut och när Sagas pojkvän Werner (Ewan Simons som barn, Christoffer Pått som vuxen) tvingas ut till fronten. Det händer mycket i Lumpänglars väg, och inte en sekund blir det tråkigt. Och fastän pjäsen är lång, blir den heller aldrig utdragen.

 

Skådespelarna på Oravais Teater kan inte tillskrivas ordet amatörer. Man brukar prata om premiärnerver, men något sådant fanns inte på kartan denna kväll. Samtliga, ja alla skådespelare, gjorde fantastiska prestationer. Det vore orättvist att lyfta fram någon enstaka, när det lyste om alla. Men för att ändå göra det, så måste barnen få ett par rader. Barnens intensitet och glädje smittade av sig på både skådespelare och publik. De levde sig in i rollerna, och tog publiken tillbaka till hur det kunde ha sett ut där fabriksarbetarna bodde vid Oravais Fabrik. Det är lätt att förstå att Oravais Teater fortsätter att fostra framtidens proffsskådespelare och regissörer. Och med dessa barn har teatern en ljus framtid.

 

Werner Holm (Christoffer Pått) och Saga (Agnes Bertell) inleder ett förhållande som inte uppskattas av Sagas mor Alma. Werner är bland annat från fel sida av Oravais.

 

Manusförfattaren och regissören Annika Åman är just ett barn av Kyroboas och Oravais Teater. Det känns i hela pjäsen att hon andas och lever för Kyroboas. Allt i manuset flätas samman till en helhet som är svår att beskriva i ord. Hur hon använt omgivningen som scenografi och hur hon fått allt att kännas verkligt, det är ren magi. Hennes humor och kunskap genomsyrar pjäsen och hennes avtryck med ”Lumpänglars väg” lämnar ingen oberörd. Livet på Masunin lever vidare tack vare Annika Åman.


I rollerna:
Alexandra Mangs, Linn Österberg, Agnes Bertell, Lena Österberg, Emilia Österberg, Evelina Österberg, Moa Gammelgård, Wilma Gammelgård/Ida Frilund, Anci Holm, Heidi Nyman, Pia Simons, Arttu Flén, Conny Kulla, Emma von Wendt, Sissel Englund, Jennifer Nysund, Emma Löfdahl, Åsa Tallgren, Britt-Marie Granholm, Ulf Johansson, Boris Bränn, Leif Bärg, Roland Engström, Måns Backman, Anders Karls, Lukas Löfdahl, Simon Englund, Jonas Gammelgård, Calle Tengman, Ewan Simons, Christoffer Pått, Sune Nygård, Kaija Grannas, Stefan Sandin, Leeroy Granfors, Linus Granfors, Elliot Simons, Emrik Simons, Theo Österberg, Alva Granfors, Ida Fridlund

 

Manus och regi: Annika Åman

Musik: Charlotta Kerbs

Dräkter: Marina Karppinen

Mask: Anna Vesterback

Scenografi, rekvisita: Anders Karls och arbetsgruppen

Vridläktarteknik: Simone Widner, Alexander Nyberg

Dansinstruktion: Jenny Boström, Sabine Mickelsson (Ritz lindy hoppers)

Producenter: Roland Engström och Ulf Johansson

Programblad: Anci Holm

Foto: Ove Lillas

Servering: Monica Forslund, Maria Rönnberg, Majo Nyberg

Biljett: Ulrika Forss, Gunilla Lillbacka, Gunda Lillbacka

Parkering: Håkan Wörgren, Kenneth Pärus, Kenneth Hägg, Bror Gammelgård, Johnny Gammelgård, Bjarne Andersson, Leif Ståhlberg, Bertil Holmström, Dan Hermans


Följande föreställningar:

9.7, 11.7, 12.7, 13.7, 16.7

18.7, 19.7, 20.7, 23.7

25.7, 26.7, 27.7, 30.7

www.oravaisteater.fi

Sofia Sundholm
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver: