När Mikael Wiehe, en av Sveriges främsta musiker, ställde sig på Ritz scen i Vasa i går kväll var det hans 54:e stopp på den omfattande Norden-turnén. Wiehe, en man med kämparglöd och medmänsklighet, bjöd publiken på en repertoar till största delen hämtad från den tidiga karriären. Genom sin medverkan i det svenska tv-programmet ”Så mycket bättre” har Mikael Wiehe säkert lyckats frälsa en och annan ungdom, även om medelåldern på Ritz låg just kring medelåldern.
Mikael Wiehe är tryggheten själv. Det räcker med en gitarr och en enkel vit skjorta. Mer behövs inte för att skapa ett minne för livet. Tillsammans med musikerna Christer Karlsson på piano och Bernt Andersson på hammondorgel gör Mikael Wiehe en två timmar lång konsert fylld av fina melodier och genialiskt mellansnack.
Varje låt på spellistan bäddar Wiehe för genom att anknyta till politiska världshändelser. Mellansnacket är väl förberett och gör varje låt mer betydelsefull.
”Titanic (andraklasspassagerarens sista sång)” får symbolisera kärnkraftsolyckan i Fukushima, ”Vem kan man lita på?” förknippas med världens ledare som lovar guld och gröna skogar men ändå inte får något till stånd och ”En sång till modet” tillägnas de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Min personliga favorit ”Den jag kunde va” skrev Mikael Wiehe till sin bortgångne vän Björn Afzelius som han spelade ihop med i många år. Låten är känslosam och lämnar knappast ett öga torrt. När konserten är över ligger det mycket riktigt näsdukar i några av bänkraderna.
Mikael Wiehe sköter sin skivförsäljning själv. Foto: Sofia Nygård
Mikael Wiehe vill förändra världen. Om han kunde skulle han störta den borgerliga regeringen i morgon. Han är också förbannad över kärnkraften, socialdemokraternas velande, USA:s utrikespolitik och högerextremismens framfart i Europa. Wiehe är så engagerad att en sträng på gitarren brister och han får lov att stämma om reservgitarren medan publiken tittar på.
- Endast det bästa är gott nog för er, säger han om den saken.
Mikael Wiehe behöver egentligen inte skriva några nya låtar. De gamla duger fortfarande alldeles utmärkt och framkallar för det mesta rysningar. Om inte kan man alltid göra en Wiehe-version av andras låtar. Med covern på E-types låt ”Calling your name”, i Wiehes utformning ”Ropar ditt namn”, får han med sig publiken till max. Och ”Flickan och kråkan” har han skrivit alldeles själv, även om många ungdomar tror att det är en Timbuktu-cover.
I slutet får han stående ovationer både före och efter de två extranumren. Då vet man att han har gjort ett bra jobb. Det är han inte heller sen med att påpeka.
- Det har varit en fantastisk kväll. Vi gjorde ett bra jobb och ni var också fantastiska, säger han innan han rusar iväg för att sälja skivor i foajé.
Om det var något som Mikael Wiehe verkligen lyckades med på Ritz var det att få publiken att känna sig lite argare, lite mer förbannade på orättvisorna i samhället. Kanske kan han trots allt förändra samhället med lite hjälp från oss.
Mikael Wiehe bjöd Vasaborna på det bästa från sin långa artistkarriär. Foto: Sofia Nygård
.jpg)
