Årets pjäs, Svinn i Panget, skriven av Stefan Erlands och Johanna Karhulahti, är en fars som handlar om Stigs (Stefan Erlands) och Ingeborgs (Johanna Karhulahti) pensionat Stig- Inn. Välkommen att möta Stig i de plötsligt tajta jeansen och som längtar tillbaka till ungdomen, Ingeborg som vill resa och Uffe (Daniel Lönnbohm), allt i allon, som borde få gräset klippt. Utöver det ramlar det in en hel hög sommargäster som vill ha både behandlingar, kärlek och friluftsliv. De stora frågorna hopar sig så småningom. Kommer Uffe någonsin att få gräset klippt? Är den ryska maffian på väg till Skären? Vad står i boknörden Tomas ( Jonas Hjort) brev? Vart försvinner småbarnsmamman Gudrun (Simone Berlin) om nätterna? Vart tog 2000 mark vägen och kommer Sixten (Kim Holm), den självsäkra kvinnotjusaren med hjärtat på rätt ställe, nånsin att lösa mysteriet?
1980-talet skimrar förbi, speciellt då hela högen drar på sig tajta gymnastikkläder för att under ledning av Ingeborg idka lite morgongymnastik. Gerd (Cecilia Rönnkvist), dotter till de överhurtfriska paret Yvonne (Sofia Boij) och Karl-Johan (Joakim Nyback) kanske inte överlever då freestylen går sönder och Gyllene Tider sprider nostalgiska toner över skäriängarna medan Uffe ordnar fest åt Edit (en välspelande Mona Back), eller vänta nu, vem är det som fyller egentligen?
På scenen i år syns ett tjugotal skådespelare vilket kanske bidrar till att den något tunna röda tråden i pjäsen blir lite väl tunn och dialogerna inte riktigt för historien framåt. Däremot är det beundransvärt att man år efter år lyckas engagera unga, duktiga lokalbor och är villiga att ge roller åt de som vill vara med! Sann god skärianda!
Morgongymnastik i sann 80-tals anda. (Johanna Karhulahti, Kim Holm, Sofia Boij, Erika Erlands) Foto: Lukasz Spigiel
Cecilia Rönnkvist som spelar Gerd har i år tagit steget uppåt på teaterscenen och går från en minimal roll i fjol till en större roll i år, vilket hon definitivt förtjänar. Kim Holm är skärens verkligt säkra kort och talang på scenen och orkar spexa på också under blomsterutdelningen efteråt även om svetten lackar. Stefan Erlands är också klockren som vanligt där han noijar sig över årens gång. Favoritkaraktären blir ändå Uffe, oumbärligt lojal och rörande tafatt. Med andra ord går min Skäri-Oscar-statyett till Daniel Lönnbohm för en säker och naturlig skådespelarprestation!
Som vanligt har man lyckats satsa på rekvisita som heter duga. Inget fejkande här, korven som grillas är lika äkta som Fjällräven Kånken och den röda Volkswagen bubblan . Ryskan som pratas är riktig ryska och så är även engagemanget för teater i Skären. Även om början är något långsam, storyn tunn och dialogerna kanske inte alltid för framåt så lönar det sig definitivt att sätta några timmar på att gå och titta på årets Skäriteater tack vare det fantastiska engagemang och den tid dessa människor sätter ner på att underhålla oss andra, de duktiga skådespelarprestationerna och den nostalgitripp som serveras! Stig- Inn vet ja'!
Göm er, göm er, Edit kommer just! (Erica Österåker, Simone Berlin, Daniela Berlins, Daniel Lönnbohm, Erika Erlands, Anna Brännback). Foto: Lukasz Spigiel
.jpg)
